Efter att i månader ha planerat en avrostning för oss Eastare söder om Stockholm, så var då allt klart för avfärd. SMC ställer upp med en kurs på Malmby Fairground. Dagen innan var det blixthalka på 223:an fram till kl 9 på förmiddagen. Vi hade bestämt vi skulle vara startklara från Asphöjden kl 8, då skulle farsgubben åka 5 mil hit först. Men han kom i tid och tyckte det gick bra att åka. Kallt men inte halt. Så när vi då som vanligt hade väntat in Stefan som alltid har svårt att komma i kläderna i tid, kom vi så iväg och mullrade genom byn. Solen sken och vägen var torr. Det här var ju inget att oroa sig för, tänkte jag och njöt av åkturen. De första två milen.

Så närmar vi oss Laxne och det börjar mulna på. Vägen blir blöt. Snön ligger i på fälten och dikena. Fortsätter åka och det blir snöslask. Vi kryper fram i bilspåren. Vad har vi gett oss in på. Vi fortsätter några kilometer och så stannar Stefan som kör först, för rökpaus. Vi är våta utanpå och cyklarna ser förskräckliga ut, men vi bestämmer oss för att fortsätta. När vi kommer fram till Läggesta blir vädret åter bättre och vägen torrare igen. Efter bensträckaren blev jag dock mer frusen och längtar efter kaffet som väntar i Stallarholmen. Vi kommer fram lite senare än planerat och möter några fler från YCC som har åkt i något bättre väder, innan vi har genomgång med SMC:s instruktörer. Vi blir uppdelade i grupper och vi ska först öva lite balans- och blick övningar. Vi ska ställa oss bredvid cykeln och räta upp den med växel i, och så ska vi hålla den med tre fingrar, för att sen förflytta oss runt cykeln.

Alla tror det är en omöjlighet när instruktören berättar om det, men när han visat att det går och vi sen har provat på, så gick det riktigt bra. Det gällde att veta var man hade blicken och hitta balansen. Tobias med sin 125:a kom lindrigast undan.
Nästa station är krypkörning. Först ska vi köra i åttor, och sedan i runt, runt, så snävt som möjligt utan att sätta ner fötterna. Här gäller det också att veta var man ska titta. Vill man titta på däcken går det inte fullt lika bra. Sedan var det dags att bromsa. Vi fick instruktioner hur vi skulle sitta och hur vi ska spänna magmuskler och slappna av i armarna, och återigen blicken långt fram.
Vi började med en lågfartssträcka och gick sen över till högre hastigheter. Efter några gånger blev alla mycket säkrare på bromshanden. Vi avrundade för att äta lunch och tackade SMC för att de ställt upp.

Vi fortsatte vår färd till Mariefred och åt hamburgare. När vi ändå hade smutsiga hojar passade vi på att besöka brorsan som flyttat ut på landet med grusväg. Det blev sen kväll innan vi kom hem och kunde spola av cyklarna. Dagen avslutades på alldeles förträffligt sätt, när man kom hem och kom ihåg att ölen stod på kylning och barskåpet var uppfyllt. Konstigt att farsgubben blev kvar till sena kvällen och fick beställa taxi hem. Allt som allt blev det en kanon dag med trevligt sällskap och oförglömlig avslutning. En repris på detta nästa år vore nog inte helt fel, förutom snön då förstås.

Anna Ström

Kommentarer (0)

RSS för kommentarer

Namn

E-mail

Hemsida

Titel

Kommentar

mindre | större

Prenumerera via email (Endast för medlemmar)

Jag har redan godkänt Allmänna villkor.

Lägg till kommentar